Shhh

Shhh... Stör inte, jag tänker.
Läs gärna, men läs tyst.
Jag tänker och det går trögt just nu.
Så trögt, så trögt.

Mörker

Mörkret är det som ger mig ljuset. Konstigt men så är det. Min tid är om natten när ensamheten får råda och inga måsten tvingar ens tankar till ställen där dom inte får flyta fritt.

Nu flyter nya sköna tankar fritt och jag är produktiv så produktiv. Nya tankar föds i en jämn, strid ström. Bara hopppas att jag hinner få ner dom så att jag kan dela med mig.

Nej det gör jag på andra platser... Här samlar jag bara kraft. Mycket kraft.

Ge mig

Ge mig lite kärlek,
Jag har en del som du kan få
Om vi byter kanske vi blir nöjda
En rätt bra byteshandel
Du får en dos kärlek av mig
Och jag får ungefär motsvarande mängd av dig
Visst låter det bra?

Förbehåll eller några villkor?
Nej nej, bara du börjar...

Så sitter jag här igen

Med mörkret och tystnaden omkring mig. Njuter av båda, bara ljuset från skärmen och surret, det knappt hörbara, från datorns fläkt. Jag sätter handen vid utblåset och känner värmen, den enda värmen jag behöver nu.

Nu är det min tid och min energi går åt till att njuta och tänka ostörda (jaja, det finns dom som tycker annat) tankar. Ostörda i den meningen att ingen åberopar min uppmärksamhet. Ingen vill ha min hjälp och ingen telefon som stör mig.

Det är bara jag och natten. Min natt. Åhh vad jag har det bra.

Ett hjärta

Pulserar och slår och det finns någon uträkning om hur många slag det slår på en livstid.

Men finns det någon statistik på hur många gånger det brister?

Svaret borde vara det statistiskt exakta och korrekta svaret; -För ofta.

Här är där man är, och där, är där man inte är

Du är där
Jag är här

Du är inte här
Där jag är

Du är alltså där
Där man inte är

Medan jag är här
Där man är


Kom hit.

Mätt?

Inte en chans, hjärtat kurrar än...

Hungrig

Det kurrar i hjärtat...

Väntar

Snart har dagen passerat och min tid kommer. Natten, när det är tyst i huset och alla sover. Vaken är bara jag och mina tankar. Då samlar jag kraft för att orka möta morgondagen.

Men nu i natten behöver jag ingen kraft. Jag bara flyter med och njuter av den kreativa ensamheten som omger mig.

Kanske sover jag en stund sen. Kanske?

Zzzz

Det låter så mysigt när du sover.
Ända tills du börjar snarka.
Zzzzz Zzzzz Zzzzz

Ibland

Men bara ibland.
När du läser mina tankar.
Då killar det så skönt.

Ta den då

Så. Nu kommer den. Kolla bara. Haka på nu. Fånga den. Svart. Mörk. Kompakt. Ensam och kanske till och med lite kall men oerhört skön. Tyst. Bara liiite prassel där det ska prassla. Inte några andra ljud. Så. Ta den då. Njut av den och kom ihåg den. Den är din, bara din och just den här kommer inte igen.

Men det kommer flera... Nätter...

Nätter

Här kommer natten - Pugh

Natten har sitt sätt - Lundell

Inatt är jag din - Tomas Ledin

Natten är min tid - Tänkte Bara

Hängmattan

Ligger i hängmattan och nästan sover, så där när man är på gränsen till sömn och man vaggas lite lagom lätt av vinden och det man hör av det som händer runtomkring är bara diffusa fraser och en bil långt borta som varvar ibland. Man är inte riktigt medveten men ändå med.

Då vandrar tankarna omkring som dom vill. Styrs då inte av mig och det är nu man ska passa på att njuta. Det är som en film. En "best of" mig och vad jag varit med om och sånt jag kanske bara drömt. Saker jag skulle velat göra och en del jag velat göra annorlunda.

Många är de vägskäl i livet som kanske gjort att det sett annorlunda ut idag. Skulle jag tagit mod till mig den där gången och gått fram till snyggingen? Skulle jag gått över gatan den där dagen i alla fall, vad hade jag mött då. Varför bjöd jag inte ut min snygag arbetskamrat i alla fall? Känsligt Äh. Jag bytte ju jobb sen i all fall.

Lätt att vara efterklok men så där i hängmattan är det skönt ändå. Man får ju nästan alla svaren, nästan. Och så skiner solen och värmer ett fruset hjärta...

Solen värmer

Funderar i hängmattan och solen värmer så skönt att tankarna blir varma, goa och ganska klara. Inga svarta bilder i mitt huvud nu inte. Skrivtankar kommer det fram en del av och det är känslor framför allt som formas i tankarna. Sköna känslor om kärlek och längtan. Hur kan en längtan vara skön? Ja det vet nog den som längtat och sedan fått "utdelning".

Att skiljas är att dö en smula sa någon poet en gång men om samme poet fått uppleva den ljuva återföreningen, uppståndelsen, vet jag inte. Men ack så skön den kan vara.

Jag tänker och det är inte så bara så bloggen återuppstår nog...

Om jag nu lyckas tänka, bara!

Drömtydning

Sovit gott på kudden den goa och vaknar full av insikt efter en dröm så skön om sånt man inte talar högt om. Men det här är ju tyst text så varför inte. Ett X dök upp i drömmen och delade med sig av nya erfarenheter som gjorde drömmen så där extra skön.

Dock följer ju dagen och ett vaket tillstånd efter nattens sömn med den påföljd att det som i drömmen var skönt inte riktigt hör hemma i det nyvakna tillstånd som nu råder. Det kanske ger med sig om en stund och det tips om fortsättning här eller inte uteblev.

Kanske tur det?

Sover på saken

Lägger ett tungt huvud med lätt sinne på kudden och sover på saken. Medveten om sakens lilla betydelse och hur lätt det ändå är att ändra sig. Sover på saken, drömmer, och skriver om min dröm imorgon. Sen får jag se om det går att skriva vidare. Kanske blir det en bra dröm?

Vem vet?

Imorgon vet vi!

Tänkte bara

Ska jag lägga ner eller ta tag i detta igen? Stiltje sedan april och vädret liksom lutsen att skriva har varierat. Dock har vädret blivit av. Men inte att skriva.

Tänker bara, ett tag...

Aprilväder

Både ute...
och i hjärtat...

Fy fan vad jag är...

... Trött...! Jag går och lägger mig... Tar mig i kragen, puffar till kuddarna, täcket under hakan och drömmer min dröm från pärm till pärm... I ett sträck...
Visst är Du där?

Stormen

Det stormar utanför mitt fönster. Det blåser och jag hör hur stormen försöker flytta mitt hus. Det går inge bra, än så länge i alla fall.

Det stormar i mitt hjärta. Det blåser och jag känner hur stormen försöker kväva min kärlek. Det går inge bra, men det får sluta storma snart...

Inte blev jag lurad

Nej ingen lyckades lura mig den första april. Man är väl för smart!

Eller var det så bra att jag inget vet?

Trött

Åhhh så trött jag är, ge mig nåt som piggar upp mig!

Sol & Kaffe.

OK!

Gryning...

Gryning...

Så vackert ord...
Men ack så jobbigt...

Tystnad

Om man inte har något att säga?
Vad säger man då?
Är man bara behagligt tyst?
Eller säger man ingenting?
Och vad är skillnaden?

Smärta

Det värker och tar ont men jag fortsätter ändå. Vad ska jag annars göra? Solen värmer och tar litegrann udden av den värsta smärtan men i skuggan tar det ont så ont så ont...
Tar ett piller men det kapar bara topparna av smärtan och inte går det fort inte. Behöver snabbare och bättre smärtlindring. Behöver värme, närhet & beröring...
Var är Du?

Kurragömma

Solen ville inte idag utan gick och gömde sig bakom ett massivt grått & kallt täcke som ligger lågt lågt lågt. Kylan tränger in genom märg & ben trots att den inte är så massiv ändå. -1 är väl inget att bråka om men jämfört med gårdagen då samma minusgrad värmde som bara den i solens sken är dagens minusetta helt fruktansvärt kall.

Solen, Du är för härlig. Sluta med kurragömmaleken nu...

Solen

Solen sken och värmde mig från dom ensamma tankar jag bar på. Solen värmde mig mitt i den ensamma kylan jag kände av ensamhetens kalla grepp. Solen var ljus och glad och varm till skillnad från dom svarta kalla tankar jag bar på.
Värmen spred sig i min kropp och samtidigt spred sig en glädje över att inte längre vara ensam. För när solen sken och värmde min kropp följde sinnet efter och jag blev glad och log.
Och då jag log fick jag sällskap på min väg. Sällskap som värmde och gladde och sällskap som jag inte väntat mig att få. Sällskap som gav och inte bara tog. Sällskap som brydde sig om mig och inte bara om sig själv.
Sällskap som jag tyckte om och som tyckte om mig.

Så enkelt det kan vara, och så skönt med lite sol...

April

April kan man tro då vädret inte vill sätta sig och fånga våren som vi hade velat ha. Solen sken och snön smälte. Från söder skvallrade goda vänner om tussilago, t-shirts och andra vårtecken. Här var vi ute i snön och grillade korv med solglasögon på. Vi tog av oss och blev kalla utan att känna det, förutom i näsan dagen efter. En ok baksmälla om man jämför...

Men det är ju mars och katterna fattar inte hur dom ska göra. Far som tokiga härinne men snön därute gör dom lite lätt konfunderade och går dom ut så kommer dom fort fort in igen efter snabbt uträttat behov...

April, maj. Kom nu. Jag har mina behov att fylla... Sol, värme och få tyst på katten...

Solen skiner

Hoppas att det är ett gott tecken, ett tecken som behövs då positiva vibbar sökes... Lite feedback på önskade saker skulle sitta fint nu. Letar efter den där känslan som solen kan ge. Den där värmen man känner när solens strålar når fram. Den där sköna känslan av mjuk, värme och avkoppling i kroppen. Känslan av att må bra.

Hoppas solen är ett gott tecken.

Tanken som var du

Jag hade en tanke som försvann. Den kom tillbaka men ville inte dröja sig kvar riktigt på allvar. Den kom och gick och jag fick inte tag på den. Jag funderade på hur jag skulle hitta tillbaka till den. Så jag gick dit där jag hade tänkt tanken senast. Men det hjälpte ju inte, det förstår Du väl. Den var inte direkt villig att presentera sig på allvar igen. Synd, den hade ju känts så bra.

Då satte jag mig ner och läste några sidor i en bok. Men det gick inte för tanken var hela tiden där, fast inte på riktigt. Jag tänkte på tanken som jag inte visste vad den var för något. Jag tänkte att om jag somnar så kanske den kommer åter när jag vaknar, så jag gick och la mig.

Mitt i slummerns djungel av tankar, på gränsen till drömmar, dök det upp som ett hörn av tanken men inte mer. Jag vaknade till och försökte fånga den, men inte. Den fortsatte in i drömmens sköna land och jag följde efter. Jag somnade och sov en sömn så skön som jag inte gjort på länge, länge.

Jag vaknade pigg och utvilad men med en lätt dimma i huvudet. En saknadens dimma. Tanken? Nej den var inte där, den saknades fortfarande. Så under dagen gjorde jag det man normalt gör under dagen, och den glimtade fram och störde mig ibland men mest fanns den inte där. Jag saknade den inte förrän den dök upp och försvann lika snabbt.

Så, på eftermiddagen när kaffet var som godast och solen på väg ner. Då kom den. Då kom den så klar och tydlig att den nästan gjorde ont. Men inte tog det ont.

Det tar aldrig ont att tänka på Dig.

Vänner...

Vänner har man när man inte behöver dom
och när man behöver dom har man dom inte
då har man vänner som inte är ens vänner
men som blir vänner när man minst anar det
men som mest behöver det...

så fy fan för vänner...

hellre då ovänner
alltså dom som inte är ens vänner
men som blir det
när man som mest behöver det...

Stillastående

Där man står riskerar man att stanna om man inte rör sig vilket kan vara svårt då man valt att stanna just där man står och blir stående för att man inte kan röra sig för att det är svårt för att man stannat...

Gå... Stanna inte...

Här & där

Här är där man är
& Där är där man inte är

så skönt att vara här...

Sova

Varför sover jag inte?
Sova som är så skönt...
Sooooov...

Natt igen

Endast om natten mår jag
Endast om natten är jag
den jag vill vara...
den jag är...

Natt

Ingen mer än jag, mörkt, tyst... Bara jag och en massa andetag...
Ingen mer än jag och en massa andetag, andens tag eller någon annans tag...
Ingen mer än jag och mina andetag, mina andetag... andetag... andetag...

På sommaren...

...skiner solen och det är varmt. Inget mörker att gömma sig att njuta ensamhetens sötma i. Det är varmt, tack för det i alla fall...

Om natten...

...Omger det svarta mörkret mig, det är behagligt, det är farligt spännande ensamt utlämnande... jag njuter...

Det svarta mörkret omger mig och jag önskar... mer natt... mer njutning...

I dig...

...ser jag så mycket av mig...
Men Du är bra ändå...

Om inte om fanns...

Hur skulle jag då kunna krama om Dig?

Om natten...

...Kommer tanken till Dig helt opåverkad av dagens skrammel och den kommer naken och klar. Det gäller bara att hålla fast vid den och se om den är bra nog att överleva tills morgonen gryr... Gör den det... Gör något av den...

Nu är jag

Där Du är
och Du är där jag är
vi är alltså här...

Åhh vad skönt...

Där Du är...

...är jag.
Där jag är...
Är Du...
Där vi är...
Är vi....
Så långt borta...
Men ändå...
Nära....
Så nära...

Saknar Dig

Saknar Dig min älskade lille vän. Även om Du är långt borta, är Du på den tryggaste av platser. Jag känner din närhet och hoppas att Du känner min kärlek där Du sover Din trygga sömn. Snart min vän ses vi igen och då ska jag berätta om hur mycket jag längtat efter Dig och vad jag har gjort. Jag ska lyssna på dig då Du berättar om kojan Du byggt med Din kompis och lekplatsen Du besökt. Inte en gång ska jag fråga om Du saknat mig eller längtat efter mig... För det vet jag att Du gör. För om jag älskar Dig så mycket som jag gör så måste Du på något vis längta efter mig även om det inte är viktigt att berätta när vi snart ses igen.

Jag blundar och andas och vet att även Du andas... och även om Du inte är nära... så är det Du & jag...

Min älskade son... Jag älskar Dig...

Fångade en tanke. En gammal och ful, fel och trasig. Den minde om gamla tider saker tankar känslor. Men... den var fel. Trots det så höll den sig kvar som ett envist gammalt plåster...

Jag blev inte av med tanken då den inte ville bli av med mig. Då jag plockade isär den i hopp om att kunna bli av med den dök nya tankar upp, nya minnen kan man säga. Minnen som var förknippade med den första envisa tanken...

Nya gamla minnen som var svarta djupa hemska och som nästan tog ont. Flera minnen som jag trodde att jag inte hade följde på det... Och nu var det riktigt svarta saker som hjärnan plockade fram åt mig. Tack... Inte...

Då smärtan av dessa minnen blev för stor tände jag alla lampor i huset och tände en brasa för frös det gjorde jag och sakta smög jag mig inpå mina kära som snarkade så gott utan vetskap om min vakande nattmara. En puss på deras panna och genast kändes det bättre. En suck i sömnen och ett belåtet smackande som om drömmen och sucken var god och smakade gott...

Tänk om jag kunde drömma och sucka belåtet... choklad... kanske. Men nej här var det lakrits och ännu mera... nästan som tjärtabletter och nu tror ni att alla som tycker om såna är mörka hemska tankebärare... Nej då... Inte så. Men för mig är liknelsen bra.

Smärtsamt gick det upp för mig att dessa gamla fula hemska fela minnen var jag. Jag var frukten skapad av dessa minnen. Och jag smakar förmodligen både lakrits och tjärtabletter... Hur ska jag ta lärdom av detta? Hur ska jag gå vidare med den insikten? Och hur ska jag förändra mig så att jag inte smakar lakrits och tjära?

Gör jag det? Smakar jag illa eller är det bara mina minnen som jag lärt av som jag inte använt mig av på så länge som smakar illa? Kan jag hoppas på det och vara lika glad imorgon som jag var igår... Eller glad & glad... Men utan dessa minnen som en boja om foten. Tar jag fortsatt lärdom av dessa och hur tar jag i så fall lärdom av dom ljusa glada goa minnen jag har...? Blir det tvärtom då? Eller... Tar jag bara till mig dom och lever vidare med ett leende i mungipan omedveten om de svarta fula fela minnena som skapat mig och gjort mig till den jag är...?

Fan... Jag är ju bra... Tack... Verkligen tack...

Skriver

Helt enkelt det som poppar upp i skallen. Det som far där inne fram och tillbaka är väl bara att ta vara på. Någon gång kanske det blir något bra av det hela. Om man nu lyckas behålla den tanken tillräckligt länge för att blogga ner den så att i alla fall jag får en andra chans att kolla in hur bra den eventuellt var.

Öhhh... vilken då?

Enkla lösningar

Om man tror att världen skulle förändras för att man hänger en kille i taket så tror man nog en hel del fel. Om det var så enkelt? Varför har man inte hängt fler?
Jag har några jag skulle kunna föreslå... Oroväckande många politiker och ledande personer i maktställningar.
Män... Allihopa. Inte en enda kvinna. Inte ens svärmor...

Fan vad jag är bra

Varför då? Ja ingen annan säger det ju. Så...

Fan vad jag är bra...

Värmen...

...Lyser liksom solen med sin frånvaro... Kylan känns inte bara på huden utan i hela mig. Kallt... Kallt... Jättekallt.

Närheten är lika borta den och saknaden är stooor. Saknaden av vad? Ser mig i spegeln och inser att ensamheten har sitt pris, men även sina triumfer. Ler ett falskt varggrin mot mig själv och ta mig fan... Det värmer... Det värmer...

Slutsats

Släpper tankarna fritt så här på årets första dag. Väldigt fritt men dom återkommer ändå oroväckande ofta till året som kommer. Frågorna hopar sig och undran är stor. Hur blir det? Vad får vi se och inte se? Vilka rubriker blir löpsedlar? Var blir det krig? -Även om man vänder på den frågan blir den ganska så morbid...
Det är ganska mörka tankar som återkommer och även om man nu provar att vända på dom så blir det inge bra.

Hjärna till salu. Obetydligt beggad, mest körd på mörka tankar så det finns gott om utrymme för ljusa...

Värme

Saknar värmen... Den där goa värmen man känner när man mår bra. Visst finns det värme i form av varma element och en brasa här och där men den där riktiga värmen vill inte riktigt vara med. Reultatet blir att jag fryser. I varje liten del av kroppen känns det kallt och även om man hänger på elementet är det kallt.

Något saknas...

Läste någonstans...

... att allt som skrivs på nätet läses av amerikanska myndigheter. Och då menar jag ALLT!... Dom kollar allt som skrivs och det är väl bra. Kan dom inte hjälpa till med stavfelen också?

Öhhh kan dom svenska?

Nya året och förväntningar därav...

2007. Ett år som alla andra med den skillnaden att än så länge ligger det mesta av det framför oss.

Inga förväntningar. Nej inga alls hur trist det än låter.

Löften. HA...!

Nytt år och en gammal jul

Julen kom och julen gick, men den hänger sig envist kvar. Trots ett nytt år i almanackan envisas den med det. Fattar den inte att det är finito, slut, goodbye, dra... som gäller. Tom med tomten har dragit. Vi har en ny jul att se fram emot och tack och lov är den 357 dagar bort.

Gott nytt 2007 låt det sakta skrida fram med värdigheten hos en säääl...