...Lyser liksom solen med sin frånvaro... Kylan känns inte bara på huden utan i hela mig. Kallt... Kallt... Jättekallt.
Närheten är lika borta den och saknaden är stooor. Saknaden av vad? Ser mig i spegeln och inser att ensamheten har sitt pris, men även sina triumfer. Ler ett falskt varggrin mot mig själv och ta mig fan... Det värmer... Det värmer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar