Sitter i...

Så många år sedan, nu ett flyktigt möte och visst sitter det i än. Något avslutades tydligen inte för hjärtat bultar och tankarna far och hur omöjliga dom än är så känns dom möjliga. Vacker var du då och vacker är du nu. Tiden som gått har ändrat en del men lämnat din plats i hjärtat orörd.

Minns du mig?

Fredagstankar.

"Bättre att ha älskat och förlorat än inte älskat alls. "

Kan det vara något att luta sig mot när kärleken kärvar? Ja kanske, men hur kul är det när man verkligen vill men inte riktigt vet om man har den respons man önskar sig.

Vad göra då när mottagaren är klädd i teflon och likt en fluga skickligt undviker varje form av kontakt. Ska man attackera sig vansinnig eller spela kall och likgiltig?

Den sista verkar minst jobbig då man lider minst nederlag på det viset. Eller gör man? Är inte det att ge upp, och då har man ju verkligen förlorat.

Nej nya friska tag och försöka vara den man vill vara och inte den som man tror att någon annan vill att man ska vara. Ja hur svårt ska det vara?

OK då kör vi.

-Jag är jag och den jag vill vara och om det inte är den du vill att jag ska vara så får det vara.

Nu

Det går inge bra nu. Det går som vanligt, baklänges. Precis när man trodde att man kommit ur svackan ser man att nästa topp bara var en illusion. Kanske även den här? Nej inte ska man få må lite bra någon gång inte. Då kommer övermyndigheterna i form av jävelskap och elände och ställer till det för dig. Eller som dom ser det, tillrätta.

Jag vill också ställa tillrätta. Men jag får inte för man vill inte lyssna på mig. Eller man? Du. Jag vill bara berätta hur jag har det. Hur jag känner det. Men det är väl tabu. Ingen bryr sig. Så länge allt bara flyter. Men det flyter ju inte för mig. Varför ska jag sjunka när alla andra flyter. Varför räknas inte jag?

Jo jag räknas. Av jag.

I morgon går det bra.

Räknas det?

Du borde göra mig glad

När jag ser dig borde jag le

Du borde göra mig glad

Nu när jag ser dig blir jag bara ledsen

Du lämnar mig ensam och förvirrad

Det kan jag stå ut med

Men kom och gör mig glad igen

Regn

Det regnar mörker nu.

Det borde det i alla fall.

Det känns så.

Mörker.

Men ljuset är här ännu.

Men värmer det?

Och hjälper det?

Mot mörkret!

Michael Jackson

Han dog ensam men var han så ensam att han redan var död?

Eller var han så ensam att han bara inte kunde leva?

Jag är också ensam. Är jag död då?

Nästan

Hallå!

Ser någon mig?

Hör någon mig?

Läser någon mig?

Oj. Jag kanske inte är någon?

Nere igen...

Upp med hjärtat ovanför ytan

Och så stampar vi ner det i dyn igen

Tack... Som vanligt igen då.

Något

Säg något

Annars hör jag inte

Gör något

Annars ser jag inte

Rör mig

Annars känner jag inget

Sommar

Du ska inte tro det blir sommar om du inte öppnar dörren och släpper in den. Sommaren är på UTSIDAN av glaset du trycker näsan mot. Alla dom andra är redan där ute och leker med varandra. Kom nu, gå. Det är inte farligt. Våga lite, våga vinn. Du kan inte bli bränd, möjligen lite solbränd. Och det har ju ingen dött av.

Så, gå nu. Dom väntar på dig.

Tankar

Tankar far och irrar i skallen och sällan eller aldrig går dom att styra.

Dom bara finns där och irriterar eller stör

Men ibland gör dom gott.

Som när jag tänker på dig.

Tyvärr en alltför flyktig tanke.

Hmmm?

Om man skriver av sig för att få bort saker ur skallen.

Försvinner dom då eller hamnar dom bara i papperskorgen?

Och hur tömmer man den?

Och då jag inte vet hur man tömmer den så är den aldrig tömd och borde vara...

Ganska full.

Bitter jag?

Nej då, jag bara rensar bort det sura, gamla, unkna för att få kraft och plats att gå vidare
Då jävlar

Längta

Varför längta när man bara blir besviken?
Blir man bara besviken om man längtar?
Längtar man efter att bli besviken?
Nej man längtar ju efter att INTE bli besviken
Ändå längtar man.

Berg flyttar in

Hos Martin Stenmarck. Varför ett C?

Hon kommer hem utan hår och han kommer inte hem ikväll

Tänk om man var så stark!

Bara dra, inte komma hem

Komma vart?

Jag

Om jag tar på dig ryggar du undan
Om du tar på mig vänder jag mig mot dig
Men jag står här ensam
För du tar inte på mig

Besviken
Ensam
Rädd

Tur jag har...
Vad har jag?
Mig

Länge sen

Ett tag sen här och nu men inga känslor vill igenom fingertopparna som hårdnat liksom hjärtat men nu vill det läggas i kärlekens blöt igen.

Frågan är om det är för sent att söka samma kärlek igen eller om den måste bli ny? Och om den blir ny blir den då lika sagolik som den förra eller blir den bättre bara för att den måste?

Frågorna är många, svaren är få, kärleken är stor, förståelsen är liten och tiden är knapp.

Vill tiden med mig och kärleken?

VAD vill tiden med mig och kärleken?