Här är där man är
& Där är där man inte är
så skönt att vara här...
onsdag 24 januari 2007
tisdag 23 januari 2007
Natt
Ingen mer än jag, mörkt, tyst... Bara jag och en massa andetag...
Ingen mer än jag och en massa andetag, andens tag eller någon annans tag...
Ingen mer än jag och mina andetag, mina andetag... andetag... andetag...
Ingen mer än jag och en massa andetag, andens tag eller någon annans tag...
Ingen mer än jag och mina andetag, mina andetag... andetag... andetag...
På sommaren...
...skiner solen och det är varmt. Inget mörker att gömma sig att njuta ensamhetens sötma i. Det är varmt, tack för det i alla fall...
Om natten...
...Omger det svarta mörkret mig, det är behagligt, det är farligt spännande ensamt utlämnande... jag njuter...
Det svarta mörkret omger mig och jag önskar... mer natt... mer njutning...
Det svarta mörkret omger mig och jag önskar... mer natt... mer njutning...
måndag 22 januari 2007
Om natten...
...Kommer tanken till Dig helt opåverkad av dagens skrammel och den kommer naken och klar. Det gäller bara att hålla fast vid den och se om den är bra nog att överleva tills morgonen gryr... Gör den det... Gör något av den...
lördag 13 januari 2007
Där Du är...
...är jag.
Där jag är...
Är Du...
Där vi är...
Är vi....
Så långt borta...
Men ändå...
Nära....
Så nära...
Där jag är...
Är Du...
Där vi är...
Är vi....
Så långt borta...
Men ändå...
Nära....
Så nära...
Saknar Dig
Saknar Dig min älskade lille vän. Även om Du är långt borta, är Du på den tryggaste av platser. Jag känner din närhet och hoppas att Du känner min kärlek där Du sover Din trygga sömn. Snart min vän ses vi igen och då ska jag berätta om hur mycket jag längtat efter Dig och vad jag har gjort. Jag ska lyssna på dig då Du berättar om kojan Du byggt med Din kompis och lekplatsen Du besökt. Inte en gång ska jag fråga om Du saknat mig eller längtat efter mig... För det vet jag att Du gör. För om jag älskar Dig så mycket som jag gör så måste Du på något vis längta efter mig även om det inte är viktigt att berätta när vi snart ses igen.
Jag blundar och andas och vet att även Du andas... och även om Du inte är nära... så är det Du & jag...
Min älskade son... Jag älskar Dig...
Jag blundar och andas och vet att även Du andas... och även om Du inte är nära... så är det Du & jag...
Min älskade son... Jag älskar Dig...
onsdag 3 januari 2007
Fångade en tanke. En gammal och ful, fel och trasig. Den minde om gamla tider saker tankar känslor. Men... den var fel. Trots det så höll den sig kvar som ett envist gammalt plåster...
Jag blev inte av med tanken då den inte ville bli av med mig. Då jag plockade isär den i hopp om att kunna bli av med den dök nya tankar upp, nya minnen kan man säga. Minnen som var förknippade med den första envisa tanken...
Nya gamla minnen som var svarta djupa hemska och som nästan tog ont. Flera minnen som jag trodde att jag inte hade följde på det... Och nu var det riktigt svarta saker som hjärnan plockade fram åt mig. Tack... Inte...
Då smärtan av dessa minnen blev för stor tände jag alla lampor i huset och tände en brasa för frös det gjorde jag och sakta smög jag mig inpå mina kära som snarkade så gott utan vetskap om min vakande nattmara. En puss på deras panna och genast kändes det bättre. En suck i sömnen och ett belåtet smackande som om drömmen och sucken var god och smakade gott...
Tänk om jag kunde drömma och sucka belåtet... choklad... kanske. Men nej här var det lakrits och ännu mera... nästan som tjärtabletter och nu tror ni att alla som tycker om såna är mörka hemska tankebärare... Nej då... Inte så. Men för mig är liknelsen bra.
Smärtsamt gick det upp för mig att dessa gamla fula hemska fela minnen var jag. Jag var frukten skapad av dessa minnen. Och jag smakar förmodligen både lakrits och tjärtabletter... Hur ska jag ta lärdom av detta? Hur ska jag gå vidare med den insikten? Och hur ska jag förändra mig så att jag inte smakar lakrits och tjära?
Gör jag det? Smakar jag illa eller är det bara mina minnen som jag lärt av som jag inte använt mig av på så länge som smakar illa? Kan jag hoppas på det och vara lika glad imorgon som jag var igår... Eller glad & glad... Men utan dessa minnen som en boja om foten. Tar jag fortsatt lärdom av dessa och hur tar jag i så fall lärdom av dom ljusa glada goa minnen jag har...? Blir det tvärtom då? Eller... Tar jag bara till mig dom och lever vidare med ett leende i mungipan omedveten om de svarta fula fela minnena som skapat mig och gjort mig till den jag är...?
Fan... Jag är ju bra... Tack... Verkligen tack...
Jag blev inte av med tanken då den inte ville bli av med mig. Då jag plockade isär den i hopp om att kunna bli av med den dök nya tankar upp, nya minnen kan man säga. Minnen som var förknippade med den första envisa tanken...
Nya gamla minnen som var svarta djupa hemska och som nästan tog ont. Flera minnen som jag trodde att jag inte hade följde på det... Och nu var det riktigt svarta saker som hjärnan plockade fram åt mig. Tack... Inte...
Då smärtan av dessa minnen blev för stor tände jag alla lampor i huset och tände en brasa för frös det gjorde jag och sakta smög jag mig inpå mina kära som snarkade så gott utan vetskap om min vakande nattmara. En puss på deras panna och genast kändes det bättre. En suck i sömnen och ett belåtet smackande som om drömmen och sucken var god och smakade gott...
Tänk om jag kunde drömma och sucka belåtet... choklad... kanske. Men nej här var det lakrits och ännu mera... nästan som tjärtabletter och nu tror ni att alla som tycker om såna är mörka hemska tankebärare... Nej då... Inte så. Men för mig är liknelsen bra.
Smärtsamt gick det upp för mig att dessa gamla fula hemska fela minnen var jag. Jag var frukten skapad av dessa minnen. Och jag smakar förmodligen både lakrits och tjärtabletter... Hur ska jag ta lärdom av detta? Hur ska jag gå vidare med den insikten? Och hur ska jag förändra mig så att jag inte smakar lakrits och tjära?
Gör jag det? Smakar jag illa eller är det bara mina minnen som jag lärt av som jag inte använt mig av på så länge som smakar illa? Kan jag hoppas på det och vara lika glad imorgon som jag var igår... Eller glad & glad... Men utan dessa minnen som en boja om foten. Tar jag fortsatt lärdom av dessa och hur tar jag i så fall lärdom av dom ljusa glada goa minnen jag har...? Blir det tvärtom då? Eller... Tar jag bara till mig dom och lever vidare med ett leende i mungipan omedveten om de svarta fula fela minnena som skapat mig och gjort mig till den jag är...?
Fan... Jag är ju bra... Tack... Verkligen tack...
Skriver
Helt enkelt det som poppar upp i skallen. Det som far där inne fram och tillbaka är väl bara att ta vara på. Någon gång kanske det blir något bra av det hela. Om man nu lyckas behålla den tanken tillräckligt länge för att blogga ner den så att i alla fall jag får en andra chans att kolla in hur bra den eventuellt var.
Öhhh... vilken då?
Öhhh... vilken då?
Enkla lösningar
Om man tror att världen skulle förändras för att man hänger en kille i taket så tror man nog en hel del fel. Om det var så enkelt? Varför har man inte hängt fler?
Jag har några jag skulle kunna föreslå... Oroväckande många politiker och ledande personer i maktställningar.
Män... Allihopa. Inte en enda kvinna. Inte ens svärmor...
Jag har några jag skulle kunna föreslå... Oroväckande många politiker och ledande personer i maktställningar.
Män... Allihopa. Inte en enda kvinna. Inte ens svärmor...
tisdag 2 januari 2007
Värmen...
...Lyser liksom solen med sin frånvaro... Kylan känns inte bara på huden utan i hela mig. Kallt... Kallt... Jättekallt.
Närheten är lika borta den och saknaden är stooor. Saknaden av vad? Ser mig i spegeln och inser att ensamheten har sitt pris, men även sina triumfer. Ler ett falskt varggrin mot mig själv och ta mig fan... Det värmer... Det värmer...
Närheten är lika borta den och saknaden är stooor. Saknaden av vad? Ser mig i spegeln och inser att ensamheten har sitt pris, men även sina triumfer. Ler ett falskt varggrin mot mig själv och ta mig fan... Det värmer... Det värmer...
måndag 1 januari 2007
Slutsats
Släpper tankarna fritt så här på årets första dag. Väldigt fritt men dom återkommer ändå oroväckande ofta till året som kommer. Frågorna hopar sig och undran är stor. Hur blir det? Vad får vi se och inte se? Vilka rubriker blir löpsedlar? Var blir det krig? -Även om man vänder på den frågan blir den ganska så morbid...
Det är ganska mörka tankar som återkommer och även om man nu provar att vända på dom så blir det inge bra.
Hjärna till salu. Obetydligt beggad, mest körd på mörka tankar så det finns gott om utrymme för ljusa...
Det är ganska mörka tankar som återkommer och även om man nu provar att vända på dom så blir det inge bra.
Hjärna till salu. Obetydligt beggad, mest körd på mörka tankar så det finns gott om utrymme för ljusa...
Värme
Saknar värmen... Den där goa värmen man känner när man mår bra. Visst finns det värme i form av varma element och en brasa här och där men den där riktiga värmen vill inte riktigt vara med. Reultatet blir att jag fryser. I varje liten del av kroppen känns det kallt och även om man hänger på elementet är det kallt.
Något saknas...
Något saknas...
Läste någonstans...
... att allt som skrivs på nätet läses av amerikanska myndigheter. Och då menar jag ALLT!... Dom kollar allt som skrivs och det är väl bra. Kan dom inte hjälpa till med stavfelen också?
Öhhh kan dom svenska?
Öhhh kan dom svenska?
Nya året och förväntningar därav...
2007. Ett år som alla andra med den skillnaden att än så länge ligger det mesta av det framför oss.
Inga förväntningar. Nej inga alls hur trist det än låter.
Löften. HA...!
Inga förväntningar. Nej inga alls hur trist det än låter.
Löften. HA...!
Nytt år och en gammal jul
Julen kom och julen gick, men den hänger sig envist kvar. Trots ett nytt år i almanackan envisas den med det. Fattar den inte att det är finito, slut, goodbye, dra... som gäller. Tom med tomten har dragit. Vi har en ny jul att se fram emot och tack och lov är den 357 dagar bort.
Gott nytt 2007 låt det sakta skrida fram med värdigheten hos en säääl...
Gott nytt 2007 låt det sakta skrida fram med värdigheten hos en säääl...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)