Fångade en tanke. En gammal och ful, fel och trasig. Den minde om gamla tider saker tankar känslor. Men... den var fel. Trots det så höll den sig kvar som ett envist gammalt plåster...

Jag blev inte av med tanken då den inte ville bli av med mig. Då jag plockade isär den i hopp om att kunna bli av med den dök nya tankar upp, nya minnen kan man säga. Minnen som var förknippade med den första envisa tanken...

Nya gamla minnen som var svarta djupa hemska och som nästan tog ont. Flera minnen som jag trodde att jag inte hade följde på det... Och nu var det riktigt svarta saker som hjärnan plockade fram åt mig. Tack... Inte...

Då smärtan av dessa minnen blev för stor tände jag alla lampor i huset och tände en brasa för frös det gjorde jag och sakta smög jag mig inpå mina kära som snarkade så gott utan vetskap om min vakande nattmara. En puss på deras panna och genast kändes det bättre. En suck i sömnen och ett belåtet smackande som om drömmen och sucken var god och smakade gott...

Tänk om jag kunde drömma och sucka belåtet... choklad... kanske. Men nej här var det lakrits och ännu mera... nästan som tjärtabletter och nu tror ni att alla som tycker om såna är mörka hemska tankebärare... Nej då... Inte så. Men för mig är liknelsen bra.

Smärtsamt gick det upp för mig att dessa gamla fula hemska fela minnen var jag. Jag var frukten skapad av dessa minnen. Och jag smakar förmodligen både lakrits och tjärtabletter... Hur ska jag ta lärdom av detta? Hur ska jag gå vidare med den insikten? Och hur ska jag förändra mig så att jag inte smakar lakrits och tjära?

Gör jag det? Smakar jag illa eller är det bara mina minnen som jag lärt av som jag inte använt mig av på så länge som smakar illa? Kan jag hoppas på det och vara lika glad imorgon som jag var igår... Eller glad & glad... Men utan dessa minnen som en boja om foten. Tar jag fortsatt lärdom av dessa och hur tar jag i så fall lärdom av dom ljusa glada goa minnen jag har...? Blir det tvärtom då? Eller... Tar jag bara till mig dom och lever vidare med ett leende i mungipan omedveten om de svarta fula fela minnena som skapat mig och gjort mig till den jag är...?

Fan... Jag är ju bra... Tack... Verkligen tack...