Mörker

Mörkret är det som ger mig ljuset. Konstigt men så är det. Min tid är om natten när ensamheten får råda och inga måsten tvingar ens tankar till ställen där dom inte får flyta fritt.

Nu flyter nya sköna tankar fritt och jag är produktiv så produktiv. Nya tankar föds i en jämn, strid ström. Bara hopppas att jag hinner få ner dom så att jag kan dela med mig.

Nej det gör jag på andra platser... Här samlar jag bara kraft. Mycket kraft.

Ge mig

Ge mig lite kärlek,
Jag har en del som du kan få
Om vi byter kanske vi blir nöjda
En rätt bra byteshandel
Du får en dos kärlek av mig
Och jag får ungefär motsvarande mängd av dig
Visst låter det bra?

Förbehåll eller några villkor?
Nej nej, bara du börjar...

Så sitter jag här igen

Med mörkret och tystnaden omkring mig. Njuter av båda, bara ljuset från skärmen och surret, det knappt hörbara, från datorns fläkt. Jag sätter handen vid utblåset och känner värmen, den enda värmen jag behöver nu.

Nu är det min tid och min energi går åt till att njuta och tänka ostörda (jaja, det finns dom som tycker annat) tankar. Ostörda i den meningen att ingen åberopar min uppmärksamhet. Ingen vill ha min hjälp och ingen telefon som stör mig.

Det är bara jag och natten. Min natt. Åhh vad jag har det bra.

Ett hjärta

Pulserar och slår och det finns någon uträkning om hur många slag det slår på en livstid.

Men finns det någon statistik på hur många gånger det brister?

Svaret borde vara det statistiskt exakta och korrekta svaret; -För ofta.

Här är där man är, och där, är där man inte är

Du är där
Jag är här

Du är inte här
Där jag är

Du är alltså där
Där man inte är

Medan jag är här
Där man är


Kom hit.

Mätt?

Inte en chans, hjärtat kurrar än...

Hungrig

Det kurrar i hjärtat...

Väntar

Snart har dagen passerat och min tid kommer. Natten, när det är tyst i huset och alla sover. Vaken är bara jag och mina tankar. Då samlar jag kraft för att orka möta morgondagen.

Men nu i natten behöver jag ingen kraft. Jag bara flyter med och njuter av den kreativa ensamheten som omger mig.

Kanske sover jag en stund sen. Kanske?

Zzzz

Det låter så mysigt när du sover.
Ända tills du börjar snarka.
Zzzzz Zzzzz Zzzzz

Ibland

Men bara ibland.
När du läser mina tankar.
Då killar det så skönt.

Ta den då

Så. Nu kommer den. Kolla bara. Haka på nu. Fånga den. Svart. Mörk. Kompakt. Ensam och kanske till och med lite kall men oerhört skön. Tyst. Bara liiite prassel där det ska prassla. Inte några andra ljud. Så. Ta den då. Njut av den och kom ihåg den. Den är din, bara din och just den här kommer inte igen.

Men det kommer flera... Nätter...

Nätter

Här kommer natten - Pugh

Natten har sitt sätt - Lundell

Inatt är jag din - Tomas Ledin

Natten är min tid - Tänkte Bara

Hängmattan

Ligger i hängmattan och nästan sover, så där när man är på gränsen till sömn och man vaggas lite lagom lätt av vinden och det man hör av det som händer runtomkring är bara diffusa fraser och en bil långt borta som varvar ibland. Man är inte riktigt medveten men ändå med.

Då vandrar tankarna omkring som dom vill. Styrs då inte av mig och det är nu man ska passa på att njuta. Det är som en film. En "best of" mig och vad jag varit med om och sånt jag kanske bara drömt. Saker jag skulle velat göra och en del jag velat göra annorlunda.

Många är de vägskäl i livet som kanske gjort att det sett annorlunda ut idag. Skulle jag tagit mod till mig den där gången och gått fram till snyggingen? Skulle jag gått över gatan den där dagen i alla fall, vad hade jag mött då. Varför bjöd jag inte ut min snygag arbetskamrat i alla fall? Känsligt Äh. Jag bytte ju jobb sen i all fall.

Lätt att vara efterklok men så där i hängmattan är det skönt ändå. Man får ju nästan alla svaren, nästan. Och så skiner solen och värmer ett fruset hjärta...

Solen värmer

Funderar i hängmattan och solen värmer så skönt att tankarna blir varma, goa och ganska klara. Inga svarta bilder i mitt huvud nu inte. Skrivtankar kommer det fram en del av och det är känslor framför allt som formas i tankarna. Sköna känslor om kärlek och längtan. Hur kan en längtan vara skön? Ja det vet nog den som längtat och sedan fått "utdelning".

Att skiljas är att dö en smula sa någon poet en gång men om samme poet fått uppleva den ljuva återföreningen, uppståndelsen, vet jag inte. Men ack så skön den kan vara.

Jag tänker och det är inte så bara så bloggen återuppstår nog...

Om jag nu lyckas tänka, bara!

Drömtydning

Sovit gott på kudden den goa och vaknar full av insikt efter en dröm så skön om sånt man inte talar högt om. Men det här är ju tyst text så varför inte. Ett X dök upp i drömmen och delade med sig av nya erfarenheter som gjorde drömmen så där extra skön.

Dock följer ju dagen och ett vaket tillstånd efter nattens sömn med den påföljd att det som i drömmen var skönt inte riktigt hör hemma i det nyvakna tillstånd som nu råder. Det kanske ger med sig om en stund och det tips om fortsättning här eller inte uteblev.

Kanske tur det?

Sover på saken

Lägger ett tungt huvud med lätt sinne på kudden och sover på saken. Medveten om sakens lilla betydelse och hur lätt det ändå är att ändra sig. Sover på saken, drömmer, och skriver om min dröm imorgon. Sen får jag se om det går att skriva vidare. Kanske blir det en bra dröm?

Vem vet?

Imorgon vet vi!

Tänkte bara

Ska jag lägga ner eller ta tag i detta igen? Stiltje sedan april och vädret liksom lutsen att skriva har varierat. Dock har vädret blivit av. Men inte att skriva.

Tänker bara, ett tag...