Funderar i hängmattan och solen värmer så skönt att tankarna blir varma, goa och ganska klara. Inga svarta bilder i mitt huvud nu inte. Skrivtankar kommer det fram en del av och det är känslor framför allt som formas i tankarna. Sköna känslor om kärlek och längtan. Hur kan en längtan vara skön? Ja det vet nog den som längtat och sedan fått "utdelning".
Att skiljas är att dö en smula sa någon poet en gång men om samme poet fått uppleva den ljuva återföreningen, uppståndelsen, vet jag inte. Men ack så skön den kan vara.
Jag tänker och det är inte så bara så bloggen återuppstår nog...
Om jag nu lyckas tänka, bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar