Han kom gående, kisande mot solen och höll ena handen i fickan och den andra i ett hårt grepp om mobilen hårt tryckt mot örat. Han var mycket upprörd vilket syntes på hans bestämda kliv i snöslasket på marken. Han blev blöt men det spelade honom ingen roll. Det som hände någon annanstans i världen rakt in i hans öra var mer prioriterat än ett par blöta fötter just nu. Då stannade han plötsligt upp, tittade rakt mot solen, och packade ner mobilen i fickan. Med inte fullt så raska kliv fortsatte han lite smått leende sin vandring och vi aldrig får veta vad det var som hände i hans öra.
Vi vet bara att han hade blöta fötter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar